The More Boys I Meet
Eftersom den ändå inte är någon som bryr sig om min blogg gör det inget att det är två veckor sen jag senaste inlägg.
Sitter och tittar på House. Det har blivit konstigt... OC-konstigt, det konstiga som blir när en serie blir förmånga säsonger och författarna gör allt för att behålla intresset. Cityakuten, det var grejer det! Hur många säsonger som helst utan att bli ointressant eller utflippat. Det beror nog på att det hela tiden fanns ett utbyte av karaktärer.
Jag köpte Dan Browns nya bok, Den förlorade symbolen. Som CD-bok... Skäms lite för det men jag har faktiskt inte tid att läsa vanliga böcker annat än på lov icke anlsutna till tentavecka. Förra veckan började jag lyssna på Djävulen bär Prada igen. Och jag hade för mig att den var ganska bra. Nu kommer jag ihåg varför jag inte gillade den... Andys jävla ordentliga oförstående pojkvän. Pojkvännen som dom förövrigt bytte namn(!) på i filmatiseringen. Sen felvinklar boken också.
Alex som han heter i boken, är så jävla redig och rättrådig. Han är nog dum i huvudet. Hennes föräldrar är också ganska dryga. Andy har varit tillsammans i drygt tre år, det jag finner ganska märkligt är att när hon får jobb på modemagasinet Runway och ska flytta till New York där Alex bor, så flyttar dom inte tillsammans.
De är 23 och har varit tillsammans i tre år men de flyttar inte ihop?! Och sen blir alla i Andys närhet stegvis med och mer förbannad på Andy för att hon ägnar all tid åt sitt jobb.
Det gäller ett jävla år på ett knappt uthärligt jobb. Men detta enda året kunde med största möjlighet ge henne jobb på den tidning hon alltid drömt om att jobba på. Personligen skulle jag ha legat med den osannolikt heta författaren som flörtar intensivt med henne. Jag skulle dumpa den rediga, rättrådiga pojkvännen och inte se tillbaka.
Författaren använder ordet kärv, hela tiden! Jag har räknat, men efter fem gav jag upp. Kärvt vit! Bah! Vilket uttryck! Det slutar naturligtvis jättebra och pluttinuttigt och allt blir bra eftersom hon gör det rätta.
The More Boys I Meet - Carrie Underwood
Sitter och tittar på House. Det har blivit konstigt... OC-konstigt, det konstiga som blir när en serie blir förmånga säsonger och författarna gör allt för att behålla intresset. Cityakuten, det var grejer det! Hur många säsonger som helst utan att bli ointressant eller utflippat. Det beror nog på att det hela tiden fanns ett utbyte av karaktärer.
Jag köpte Dan Browns nya bok, Den förlorade symbolen. Som CD-bok... Skäms lite för det men jag har faktiskt inte tid att läsa vanliga böcker annat än på lov icke anlsutna till tentavecka. Förra veckan började jag lyssna på Djävulen bär Prada igen. Och jag hade för mig att den var ganska bra. Nu kommer jag ihåg varför jag inte gillade den... Andys jävla ordentliga oförstående pojkvän. Pojkvännen som dom förövrigt bytte namn(!) på i filmatiseringen. Sen felvinklar boken också.
Alex som han heter i boken, är så jävla redig och rättrådig. Han är nog dum i huvudet. Hennes föräldrar är också ganska dryga. Andy har varit tillsammans i drygt tre år, det jag finner ganska märkligt är att när hon får jobb på modemagasinet Runway och ska flytta till New York där Alex bor, så flyttar dom inte tillsammans.
De är 23 och har varit tillsammans i tre år men de flyttar inte ihop?! Och sen blir alla i Andys närhet stegvis med och mer förbannad på Andy för att hon ägnar all tid åt sitt jobb.
Det gäller ett jävla år på ett knappt uthärligt jobb. Men detta enda året kunde med största möjlighet ge henne jobb på den tidning hon alltid drömt om att jobba på. Personligen skulle jag ha legat med den osannolikt heta författaren som flörtar intensivt med henne. Jag skulle dumpa den rediga, rättrådiga pojkvännen och inte se tillbaka.
Författaren använder ordet kärv, hela tiden! Jag har räknat, men efter fem gav jag upp. Kärvt vit! Bah! Vilket uttryck! Det slutar naturligtvis jättebra och pluttinuttigt och allt blir bra eftersom hon gör det rätta.
The More Boys I Meet - Carrie Underwood
Kommentarer
Trackback
